Intervju

När Cecilia Bengtsson blickar tillbaka på de senaste åren är det en resa präglad av starka kontraster. Från en vardag där skolan väckte oro och ångest till en situation där hennes son Albin självständigt tar sig till skolan och ser fram emot sin dag.
– Att se sitt barn må så dåligt bara skolan kom på tal… det tär på hela familjen. Att han nu själv tar bussen och VILL till skolan är en sån lättnad som är svår att beskriva, säger Cecilia.

En väg som började i motstånd
Under lång tid fungerade inte Albins skolgång i den traditionella skolmiljön. Under flera år under högstadiet och gymnasiet saknade Albin förmågan att ta sig till skolan, stanna kvar och genomföra skolarbete. Vid ett försök att påbörja gymnasiet vid ett av kommunens introduktionsprogram kom en tydlig signal om att något behövde förändras.
– Han kunde inte förmå sig att gå ut från bilen på parkeringen utan att det låste sig för honom. Då blev vi rekommenderade Växjö Fria Resurs, berättar Cecilia.

När Albin började på Växjö Fria Resurs var förväntningarna försiktiga.
– Eftersom han inte hade förmåga att under 6–7 år ta sig till skolan… var jag oerhört tveksam till att han skulle klara det, säger Cecilia.

Men starten blev annorlunda än tidigare erfarenheter. Här fanns ingen press att prestera direkt. Fokus låg istället på att bygga relationer och skapa trygghet.

För Tomas Westerholm, Albins mentor, är Albins historia inte unik.
– Många av våra elever har varit hemmasittare stora delar av sin skolgång. Då fokuserar vi i första hand på att få eleven till skolan. För att hitta en bättre inlärningsförmåga behöver elever framför allt må bra och känna sig trygga. Då är det viktigt att bygga bra och trygghetsfrämjande relationer, säger Tomas.

På Växjö Fria Resurs arbetar man parallellt med både social och kunskapsmässig utveckling med utgångspunkt i varje elevs förutsättningar, intressen och behov.
– Första tiden var det främst social samvaro… det var verkligen ett lyckat drag att bara jobba med trivsel och att bygga relation med honom, berättar Cecilia.

Tomas beskriver hur det konkret såg ut:
– I början var Albin bara i skolan en timme två dagar i veckan och det enda vi gjorde var att spela kort och prata. Sakta men säkert utökar vi elevens skoltid och senare också tiden då eleven arbetar med ämnen.

En skolmiljö som gör skillnad
En avgörande skillnad jämfört med traditionella skolor är miljön. På Växjö Fria Resurs erbjuds Introduktionsprogrammet – individuellt alternativ i en lugn och trygg miljö för ungdomar som är i behov av särskilt stöd i sin skolgång. Här finns plats för 34 ungdomar som antingen har en diagnos inom autismspektrumet eller andra förutsättningar som gör att skolans miljö spelar stor roll för inlärningen.

På enheten utgår man från den enskilda elevens behov när skoldagens längd, antal ämnen och upplägg på lektionerna för att skapa tydlighet och struktur planeras.
– I stora skolor med många elever, otydliga scheman och ständiga klassrumsbyten kan det bli väldigt svårt för våra elever, förklarar Tomas.

– Hos oss är det ett helt annat lugn och mindre lokaler. Eleverna har en egen plats eller sitter i små grupper, och istället är det lärarna som rör sig. Den lilla, lugna och tydliga skolmiljön i kombination med relationsskapande är det enskilt viktigaste som gör skillnad, säger Tomas.

När utvecklingen får ta tid
Efter den första tiden med fokus på relation och trygghet började Albin stegvis närma sig studierna. Tiden i skolan ökade, och så småningom introducerades ämnen.
– Efter första terminen började vi också arbeta med ämnen, och därefter utökades det successivt, berättar Tomas.

Idag är bilden en helt annan. Albin trivs i skolan och är en aktiv del av gemenskapen.
– Albin trivs verkligen och ser alltid fram emot att gå till skolan, säger Cecilia.

– Den tiden han försökte ta sig till skolan med alla de krav vi fick från lärare, EHT, skolledare innan resursskolan, bröt ner honom fullständigt. Att han nu mår så bra igen är en resa utan motstycke – utan en plats på Växjö Fria Resurs hade det aldrig gått, utan då hade han fortsatt att ha en känsla av att inte räcka till och ytterligare misslyckande med sig. Nu har han fått växa och lyckas!, säger hon.

Albins resa har bestått av många små steg i rätt riktning.
– Vi har skyndat långsamt och tagit ett steg i taget. Det har gjort att Albin byggt upp sitt självförtroende och påbörjat en spiral av att lyckas istället för att misslyckas. Vi har också använt oss av hans intresse för fotboll och Manchester City för att skapa matematikuppgifter som ökade motivationen, säger Tomas.

Ett nära samarbete mellan skola och hemmet
För Cecilia har samarbetet med skolan varit avgörande.
– Kontakten har varit kanon, respektfull och inlyssnande. Det var till och med personalen som sa att jag inte skulle pressa på – för Albins skull, säger hon.

Tomas betonar hur viktigt det gemensamma arbetet är:
– Samarbetet med föräldrarna är mycket viktigt. Vi anpassar kommunikationen efter behov, ibland dagligen, ibland mer sällan.

En framtid som känns möjlig
Under sin tid på Växjö Fria Resurs har Albin både återfått sin skolnärvaro och uppnått studieresultat. Han har läst in grundskolan för årskurs 7–9 och klarat flera gymnasieämnen. Nästa steg väntar redan.
– Hans utveckling har lett till att han blivit antagen till folkhögskolestudier, berättar Tomas stolt över Albins prestation.

Albins resa visar vad som är möjligt när rätt stöd sätts in med tålamod, kunskap och ett genuint fokus på människan bakom eleven. Från en vardag präglad av misslyckanden till en framtid fylld av möjligheter.